Still alive...

Välkommen tillbaks Tommy!

Nej jag har inte försvunnit någonstans, inte heller har internet lagt av utan jag har helt enkelt varit upptagen med att rädda världen och har inte kunnat skriva här.

Annars är allt bra, jag ligger här och skriver blogg alldeles för sent på natten, speciellt med tanke på att jag har bestämt att jag ska upp och tvätta kläder på morgonen, varje jag inte gjorde det på dagen beror på att jag ja juste, var ute och räddade världen.

Allt rullar på bra, japanskan går framåt, jag tänkte faktiskt någon gång i framtiden skriva lite om hur bra japanskan funkar och hur lätt det är att lära sig eller?
Ja ni får se när det blir klart, jag kör lite byråkratiskt tänkande och lägger deadlinen för detta projekt någonstans mellan november 2009 och december 2012, stay ready som man säger!

Jag tänkte också berätta en rolig "upplevelse" jag hade häromdagen där jag bestämde mig att gå ut och klubba mitt på veckan,

Klockan är 10.00 och jag gör ett mycket väl genomtänkt beslut att skjuta upp läxgörandet till morgonen därpå, jag bestämde mig då att fira mitt eminenta beslut genom att se en film, inte vilken film som helst utan ett fantastiskt dålig film nu när jag ändå var mitt uppe i ett lyckorus finns ingen anledning att slösa bort en bra film då. Sagt, gjort och Fast & the Furious 3 rullar, jag blev lite sugen på lite chips jag hade stoppat undan för just en sådan här situation så jag bestämmer mig för att traska iväg och fullfölja kvällen när jag 'som en blixt från klar himmel' får ett facebook meddelande.

Meddelandet som är adresserat till mig lyder mer eller mindre att jag och min alkoholerfarenhet behövs på andra sidan Osaka, jag blev lite förvånad där med tanke på att det var mitt i veckan och så men här kommer den stora överraskningen, avsändaren var ingen mindre än en gammal vän från Tokyo City!

20 minuter senare står jag på perrongen och lovar mig själv att detta är det sämsta beslutet jag har gjort på hela veckan (detta är då en onsdag så det finns en stor möjlighet att det var så). På tåget har jag turen att sitta mitt emot en äldre något berusad man som mår lika bra som jag skulle må om några timmar.

På plats träffar jag upp min vän och snackar lite gamla minnen, vad som har förändrats sen sist och börjar fylla alkoholmätaren. Klubben vi ska till heter Gold och ingen av oss har varit där, men vi har en flyer och vi vet alla att med en flyer så är det absolut inga problem att hitta dit man ska. Klockan närmar sig 1 eller så när vi stiger in på klubben, vi lovar självklart varandra att om det skulle visa sig att klubben är tom så drar vi någon annanstans. Vi skuttar in på dansgolvet och möts av 3 (tre) personer som dansar och ytterligare 3 (tre) som hänger vid baren, där och då inser jag egentligen ingenting men ja vafan jag har iaf en drinkkupong. Vi sätter oss i baren och beställer vars en drink som faktiskt serverades i vackra plastglas men nej ni behöver inte oroa er dem slängdes inte, dem diskades. Min kompanjon beslutar sig att hon visst tänker dansa upp sina välspenderade pengar och springer ut på dansgolvet. Jag sitter kvar i baren känner mig lite vilsen men dricker min saft, förlåt drink och tittar runt med en lite vilsen blick. Kanske var det blicken eller kanske var det bara det faktum att jag såg vilsen ut men jag blev på något vänster bjuden på hela 4 (fyra) tequila under loppet av 1 timme, hur detta kunde hända är jag inte helt säker på men under denna timmen började lite folk droppa in och vi var runt 2 tiden hela 15 (femton) personer i klubben. Nu snabbspolar jag några timmar frammåt, inte för att det inte hände något (fast det inte hände någonting) utan för att jag vill göra berättelsen så verklighetstrogen som möjligt och de flesta av oss vet väl att när livet blir roligt så går tiden snabbt. Efter klubben har jag två stycken tankar i huvudet, äta mat och ringa för att sjukanmäla mig, klockan var runt 5 snåret så bara ett av dessa två gick att uppfylla just då, att livs affärerna här är öppna dygnet runt är mot alla odds en väldigt bra sak.
Nu går tiden väldigt snabbt i huvudet men jag kommer iaf. hem och lyckas ställa klockan att den ska väcka mig klockan 10 för att jag ska kunna rapportera in till skolan att jag tyvärr inte kommer ge dem nöjjet att få träffa mig denna dag. Det tog några snoozningar men samtalen kom in och det blev överraskande kortfattat, ingen telefonkö eller så utan pang på rödbetan så att säga. Efter det svartnar det till, förmodligen för att jag somnar och när det är dags att vakna på riktigt runt 6 på eftermiddagen så mår jag bättre men långt ifrån bra.
Detta var min "mitt i veckan gå och klubba" historia, den har lärt mig att livet är hårt och man ska ta varje dag som om det vore den sista, den har också lärt mig att det är en dålig idé att skjuta fram läxorna, jag har tyvärr bara plats med en av dessa två lärdomar så jag fick skippa den där sista.

Nej jag har inte orkat kontrollera min stavning.

Grand Opening

Äntligen är bloggen uppe, det har tatt en alldeles för lång tid enligt vissa, andra kommer fortfarande inte bry sig men nu är den här, förhoppningsvis stannar den längre än alla mina tidigare försök till att blogga vilket egentligen inte är en utmaning.

Snabb sammanfattning så har jag bott här i Osaka i nu snart 1 månad, tiden går väldigt snabbt och det känns fortfarande som om jag var här på semester en månad eller två men jag börjar sakta inse att jag har kommit för att stanna (nåja ett tag iaf.).

Jag pluggar just nu på ECC, som är ett stort företag med en himla massa olika skolor utspridda över hela Japan, den jag går på är ett sk. foreign language pre-college, det är helt enkelt en skola som ska utbilda dig i språket du sen ska studera med på högskola/universitet, för min del är det japanska men där finns också bl.a. engelska och tyska på skolan.

Hemma bor jag i en egen relativt stor lägenhet (japanska mått mätt) på ~13 kvm. Lägenheten kom utrustad med kokvrå, badrum med dusch och toalett, kylskåp, garderob, ac och en jättekass tvättmaskin. Annars har det tillkommit en futon (madrass man lägger på golvet för att sova på), riskokare, gasspis, diverse köksutrustning och en massa kläder (som just nu ligger lite utspritt på golvet och i garderoben). Jag väntar lite med möbler tills jag får nästa csn-utbetalning där jag tänkte gå loss på bl.a. säng, matta och annat kul!

Området är ett lugnt bostadskvarter, en liten cykeltur finns en större tågstation fullt utrustat med ett eget nöjeskvarter dit man kan bege sig om behovet av öl eller annan social aktivitet behövs tillfredställas.
Snett åt andra hållet finns skolan en lite längre cykeltur bort, 20 minuter för att vara mer exakt och det är en fröjd att cykla dit varje dag, speciellt när det regnar och ens paraply håller på att blåsa iväg.

Om det mitt i natten uppkommer ett behov av förnödenheter så finns en Lawson (tänk 7 Eleven) med alltid stort utbud på diverse risvaror, chips och tecknad porr. Mitt emot denna underbara affär finns stammisbaren med Go vid spakarna, han pratar som den där äldre gubben från den den där filmen och när engelskan kommer fram så skrattar man så tårarna rinner men ölen smakar lika gott där som från Lawson (se ovan) och är 300 yen dyrare (20kr) så visst är man där oftare än vad mamma önskar.

Det kommer säkert (eller inte alls) fler inlägg där jag går in på de här underbara sakerna på djupet och förklarar varför man älskar dem så hjärtligt, jag har med all säkerhet redan tappat hälften av alla 3 läsarna någonstans vid Osaka så jag tänkte klippa lite här i slutet.

Innehållsmässigt så kommer bloggen att innehålla både utförligare inlägg med bilder och tokigheter och även "Live från Japan"-mobil inlägg, oh spänningen! Kommentera gärna!

Allt som allt så mår jag prima och lever livet, jag sitter faktiskt och lyssnar på spotify och från ingenstans kommer Helt "Off - Ont om pengar" upp och ja, ironin flödar.

Och i sann Ullared-Kjell anda; Ariverdaci!